Skitgubbe – populärt svenskt kortspel

Kortspel är populära sällskapsspel och det finns en mängd olika varianter att välja mellan. Ett av de mest omtyckta kortspelen i Sverige är Skitgubbe. Vid första anblicken kan det verka enkelt, men för att vara framgångsrik i spelet krävs en kombination av tur, fingertoppskänsla och strategiskt tänkande.

I Skitgubbe är målet att bli av med alla sina kort snabbare än de andra spelarna. Den som inte lyckas bli av med korten och sitter sist kvar med kort förlorar och får titeln ”skitgubbe”.

Ett spel med historia

Skitgubbe är långt ifrån något nytt spel. Tvärtom, spelets historia går över 100 år tillbaka i tiden och har varit känt under namn, som Mas och Mjölis. Under 1950-talet började namnet ”Skitgubbe” dyka upp i spelkretsar, vilket har kommit att bli det etablerade namnet i många delar av Sverige. På andra håll går spelet främst under namnet Mas.

En intressant detalj är att många felaktigt kallar kortspelet Vändtia för Skitgubbe. Vändtia och Skitgubbe är dock två helt olika spel, vilket kan leda till förvirring när man diskuterar Skitgubbe. Denna förväxling kan bero på att Vändtia i vissa områden kallas för ”Spansk Skitgubbe”.

Regler i Skitgubbe

Skitgubbe kan spelas av tre eller fler deltagare. Spelet går som sagt ut på att så snabbt som möjligt göra sig av med korten för att undvika att vara den sista spelaren med kort kvar på handen, eftersom man då förlorar och blir kallad ”skitgubbe”.

Spelet är uppdelat i två distinkta faser och spelas med en standardkortlek på 52 kort. I fas 1 är målet att samla kort som kan vara till nytta i den andra fasen. I fas två ska man försöka bli av med alla kort man samlat in i fas 1 så fort man bara kan så att man inte blir Skitgubbe.

Kortrankingen i spelet utgår från traditionell kortranking där kortens värde motsvarar valören på kortet. En tvåa är till exempel värd två och en trea är värd tre. De klädda korten rankas i ordningen knekt, dam och kung. Högst rankade är essen.

Så spelas fas 1

Dealern startar spelet med att blanda kortleken och dela ut tre kort var till spelarna. Korten är personliga och ska inte visas för motståndarna. Korthögen som blir över efter given läggs sedan med baksidan upp på en plats på bordet där alla kan nå den.

Spelaren på dealerns vänstra sida startar sedan det första sticket genom att spela ut kort på bordet. Sedan går turen vidare till nästa spelare. När alla spelare lagt ett kort vinner spelaren som lagt det högsta kortet sticket. När man vunnit ett stick samlar man ihop det och sparar till nästa fas av spelet.
Skulle det bli oavgjort i ett stick fortsätter spelet mellan spelarna som lagt lika höga kort. Vinner gör den som till slut lägger högsta kortet.

Under denna fas kan man när som helst välja att chansa ifall man inte vill spela ut något av korten på handen. Då drar man istället det översta kortet från högen och lägger ut på sticket. Det är dock helt frivilligt och man behöver inte chansa.

I fas 1 ska spelarnas hand alltid bestå av tre kort, därför ska man alltid ta upp ett kort från korthögen varje gång man lagt ett kort på sticket.

Vid slutet av varje stick kan spelarna välja att lägga in kort på sticket. Detta får man göra med kort som matchar någon av valörerna i sticket. Då måste vinnaren ta upp även dessa kort.
När det bara finns ett kort kvar att dra från korthögen ska spelaren som får detta kort inte ta upp det på handen. Istället ska spelaren lägga kortet åt sidan med baksidan upp.

Fas 2

I den andra fasen måste spelarna försöka bli av med korten de spelade in i sticken under fas 1. Den andra omgången inleds med att spelomgångens trumffärg bestäms. Spelaren som tog det sista kortet i korthögen ska vända upp kortet och visa färgen. Kortets färg blir trumffärg i spelomgången. Med trumffärg menas att kort i en viss färg trumfar/vinner över kort i andra färger. Om trumffärgen är hjärter kommer till exempel hjärter två vinna över spader fem.

Spelet fortsätter med att personen som visade kortet från högen inleder första sticket med att lägga ut ett valfritt kort på bordet. De övriga spelarna måste sedan följa färg och lägga ut ett högre kort än det som ligger på bordet eller trumfa. Klarar man inte detta måste man ta upp det senast lagda kortet i högen.

Om man vill kan man lägga ut kort som kommer i nummerföljd, till exempel 5, 6, 7 i spader. En spelare som inte kan lägga ett högre kort måste som sagt ta upp det sista kortet, men om det sista kortet ingår i en nummersekvens måste spelaren ta upp alla kort i nummerserien.

Ett stick är färdigt när det gjorts lika många utspel i sticket som det finns spelare kvar. Är tre spelare med i spelet behövs det alltså tre utspel innan sticket är komplett och tas bort. Ett komplett stick läggs åt sidan och korten är ute ur spelet.

När bara en spelare har kvar kort att spela med är spelet slut. Den som sitter sist kvar med kort har förlorat.

Strategiska tips

I Skitgubbe finns några strategier man kan använda för att öka chansen att lyckas:

• Hålla koll på korten som spelas så att man vet vilka kort som finns kvar i spel och inte. Detta hjälper dig att bedöma vilka möjligheter du har att vinna stick.
• Försök samla ihop höga kort i fas 1 då dessa är bra att ha i fas 2.
• Anpassa spelstilen efter motståndarnas spelbeteende.

Varianter med alternativa regler

Skitgubbe är ett flexibelt spel som kan spelas med många olika regler. Man kan till exempel spela med trumf redan i första fasen. Då deltar bara två personer i sticken och spelarna måste följa färg eller trumfa. Kan man inte detta får man plocka upp det utspelade kortet. Detta kallas för att spela med uppslagen trumf.

Att klargöra vilka regler man spelar efter innan spelet startar är viktigt för att alla spelare ska vara på samma sida och undvika förvirring.

Sammanfattning

Med sin blandning av tur och strategi, och dess sociala karaktär, är Skitgubbe ett spel som underhåller och engagerar både gammal som ung. Så nästa gång du samlas med vänner eller familj, överväg att plocka fram kortleken och ge dig in i ett roligt parti Skitgubbe!

FAQ